Jag skriver detta inlägg mot bakgrund av att jag nyligen lyssnade på
Nordnets Sparpodden. Inget ont om Bornold & Co, men de har knappast samma glöd eller engagemang som på Gynters tid. Denna gång pratade de om sparmål, och döm av min förvåning när en sparekonom i princip dissade en kille som hade som mål att gå i tidig pension. Vill han vara fri att göra vad han vill redan vid den åldern, så låt honom, fler borde tänka som så. Då kanske det blev lite ordning på detta land igen? Idag är det lekstuga i Sverige, och folk invaggar sig i den falska tron att statens pengar kommer räcka till pension,
när det i verkligheten är väldigt långt därifrån. Det finns en anledning till att de folkvalda pratar om fördelar med att jobba till 70+... De vågar inte säga som det är, rakt ut, nämligen. Och frågan vad folk ska jobba med, i dessa digitaliseringstider (förlåt, jag menar automation), det tar vi inte upp. Men, det låter ju bra när politikernas kalkyler går ihop (på pappret, till skillnad från i verkligheten...)?
Fundera en stund på ovan bild, från dagens Sverige. Skulle det kännas bra, om det var du? Om inte, gör något nu. Fundera t.ex. igenom inför nästa val, om du tycker de folkvalda gör rätt prioriteringar idag (och nej, jag menar inte att du ska fundera på vem som maxar bidragen, utan
vem som agerar ekonomiskt ansvarsfullt med Sveriges begränsade resurser, vem som begriper hur Sverige blir framgångsrikt, får fler entreprenörer mm.). Det fina med Sverige är dock att
alla har möjlighet att skapa sig den framtid de vill ha, om de är beredda att uppoffra sig, och göra vettiga prioriteringar redan tidigt i livet.
Jag är lycklig idag, med en behaglig livsstil. Jag har ett arbete jag trivs med, familj som alltid finns där för mig, och allt det där. Men, jag är av den bestämda uppfattningen att familjen bör drivas som
vilket företag som helst, d.v.s utgifterna bör vara betydligt mindre än intäkterna över tid. Jag tycker privatekonomi och investeringar är mycket roligt, och ett sätt att bli herre över min tid är att skapa en passiv inkomst (från kapital), som ger mig valfrihet i livet. Med
passiv inkomst avses alltså
inte arbetsfri inkomst. För framgång med placeringar kräver uppoffringar och arbete, och ett lämpligt psyke.
Jag vet att lyckliga människor lever längre, och pengar påverkar din lycka positivt. Den som ständigt behöver oroa sig för det ekonomiska lever därmed ett sämre liv, helt enkelt. Dessutom skänker det mig glädje att jag vet att jag kan ge mina barn det de behöver inför framtiden (bostäder, utbildning, arbetsmoral e.t.c). För en sak står klar, staten kommer inte finnas där när de, eller jag, eventuellt behöver den. Så illa ser förutsättningarna nu ut vad det beträffar.
Fortsätter nuvarande utveckling i Sverige, så är det fullt möjligt att vi, med ekonomiska medel, även måste fly landet i en framtid.
När jag är 50 år, så vill jag vara fri. Målet är då att ha ca 25 gånger årliga utgifter (baserat på Amerikanska studier) i likvida placeringar, och därmed kunna sluta jobba för pengar. Detta ger mig en trygghet helt enkelt. Möjligen kommer jag då ägna en del av min tid åt mitt egna företag.