Morot funkar bättre än piska...

Har ni tänkt på det där med våra myndigheter, hur de ständigt motarbetar varandra?

Riksbanken sänker räntan (i jakten på ett meningslöst och ouppnåeligt mål), vilket får Finansinspektionen att se rött och sätta in åtgärder, vilket får konsumenten att tappa modet...
Riksgälden kan inte agera sunt och avstå amortering av statsskuld då kronan är för svag, eftersom Ingves har sina högst personliga mål...
Inspektionen inför märkliga tvångsamorteringar, vilket skapar än mer problem med bostadsmarknaden...
Och såhär fortsätter det, utan att någon ansvarig tar tag i helheten och styr upp skiten.

Det enda gemensamma i det där tycks vara galenskaperna och viljan att nyttja piskan mer än morötterna.

Hur kommer det sig att våra myndigheter aldrig reflekterat över faktumet att det är bättre att motivera människor att ha lägre belåningsgrader? Går vi in på t.ex. Skandiabanken så kan vi enligt nedan se hur belåningsgraden kunden har i princip inte påverkar priset (räntan) för ett bostadslån :

Det är naturligtvis fullkomligt galet att kunderna därmed uppmanas att ta så stora lån som möjligt. Självfallet är det högre risk för banken, och samhället, om en kund har 85% eller 38% i belåningsgrad. Men detta återspeglas inte i hur bankerna sätter priset. Inte konstigt att lånevolymerna sväller och sväller. En högt skuldsatt kund är ju en bra kund, tydligen. Tack för det, myndigheterna.

Ett annat förslag som snart måste läggas i Riksdagen, det är ju att man ändrar i deklarationen, så att alla ges möjlighet att betala in extra skatt, utöver det som krävs. För jag menar, då får vänsterkanten möjlighet att visa sin verkliga nivå av solidaritet. Innan de kräver rätten att röva in andras pengar, för de vill väl inte framstå som hycklare, allihop?