Den svenska modellen

Innehåller reklam och annonslänkar.

Det finns likheter mellan framgångsrika investeringar och framgångsrik politik. Nämligen i termer av självkännedom och förmågan till självrannsakan, att beakta verkligheten så som den råkar vara, vare sig man gillar det eller inte.

Varför har Sveriges politiker ständigt sådan otur när de tänker?...  

Har ni någonsin mött en framgångsrik investerare som saknar förmågan att; ifrågasätta sitt agerande, ta förluster i tid, att agera istället för att relativisera, eller att även beakta synpunkter från de med motsatt uppfattning? Inte jag heller. Om du känner igen dig i det agerandet, gör dig då tjänsten att aldrig fatta betydande beslut på egen hand, för det kommer inte sluta bra.

Svensk politik har förändrats kraftigt sista 10-15 åren. Vi har gått emot en situation där politikerna allt mer tycks sakna förmågan att diskutera det som kräver diskussion. De lever istället i en slags parallell värld, där erkännande och agerande sker först i ett läge där situationen urartat fullkomligt. Göran Hägglund var kanske inte helt fel ute när han i sin debattartikel pratade om "verklighetens folk", även om han stal begreppet från Ny Demokrati. Kanske är lösningen att vi borde förbjuda politik som ett livstidsyrke, och att riktig arbetslivserfarenhet krävs för att komma ifråga? För att därigenom tvinga fram förankring i verkligheten. Att vara politiker innebär förtroendet att förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt, ett förtroende de har vanskött. Därför måste vi återinföra skarpt tjänstemannaansvar för offentliga ämbeten, de har bevisat att de måste sättas i koppel. Detta är några av anledningarna till att jag numera är medlem i Sveriges blivande Riksdagsparti Medborgerlig Samling.