Spara till barnen?

Innehåller reklam och annonslänkar.

Min blogg-granne Per Penning skrev nyligen ännu ett utmärkt inlägg. Denna gång argumenterade han på ett väl underbyggt vis kring varför han inte sparar åt sina barn. Jag tycker han framför mycket bra argument, men likväl så delar jag inte alls hans slutsats.

"I believe that great success is possible in any field, from music to mathematics to macro trading." - Paul Tudor Jones.

Anledningen till att jag sparar åt mina barn är inte att jag finner ett nöje i att skämma bort mina barn. De bortskämda politiker Sverige har idag tycks enbart vara personer som finner största möjliga nöje i att göra av med andras pengar, på sämsta möjliga vis. De saknar helt respekten för pengars värde och riktigt arbete. Faktum är att om mina barn blir så pass bortskämda broilers, så att de enbart kan bli politiker..., då har jag misslyckats fullkomligt med mitt liv och med min roll som förälder. Jag kommer därmed inte att överräcka en påse pengar till barnen den dag de blir 18 år. För det ger helt felaktiga signaler.

Tid är något som är begränsat här i livet, för alla, det är om inte annat en insikt som tränger sig på med tiden. Genom att spara så ger jag mina barn något som inte kostar något, nämligen värdet av mycket tid i marknaden, the power of compounding. Ponera att jag sparar 1,000 kronor per månad och att jag uppnår en medelmåttig avkastning om 10% per år. Vid 18 års ålder slutar vi spara och låter sedan pengarna förräntas. Ni ser den portföljens värdeutveckling i den blå kurvan ovan, det blir en rätt ansenlig summa.

Antag att vi inte sparar något alls, men att barnet själv börjar spara vid 25 års ålder. Då måste de ha inkomst och självdisciplin nog att spara hela 10,000 kronor i månaden (se röd kurva ovan), för att vid 42 års ålder ha lika mycket pengar som i fallet där föräldrarna sparade en begränsad summa under en begränsad tid. Att uppnå den typen av sparkvot är fullt möjligt för väldigt många i Sverige, men det kräver disciplin, målmedvetenhet, prioriteringar och hårt arbete.

Vidare så tror jag det är värdefullt att förmedla värdet av långsiktighet till sina barn, på ett praktiskt vis, med en rent konkret portfölj. Det är nästan svårt att föreställa sig värdet av långsiktighet. Det är oftast som så att man har ett behov av pengar tidigt i livet (hus, barn mm). Samtidigt är det dock oftast som så att man har pengar först mot slutet av livet, när behovet kanske inte är lika skriande. Kan jag då underlätta för barnen så vill jag göra det.   

Länk till barnspar hos Avanza