Konsensus - fel om räntorna?

Det har pratats ett tag nu om att räntorna ska upp, man spekulerar i att Trump ska driva på ekonomin uppåt, liksom inflationen.  Och visst kommer vi kanske se en kortfristig uppgång, som till stora delar redan tagits ut i förskott. Men, tyvärr är det som så att de låga räntorna sannolikt är här för att stanna (tänk Japan...).

Jag tänkte just på Ingves & Co, och därefter direkt på Don Quijote:

Centralbankerna utkämpar ett slag de omöjligen kan vinna, det hela får bara anses patetiskt faktiskt. Skadorna de åstadkommer i ekonomin är betydligt högre än eventuell vinning. Frågan är om de inser det, jag är inte säker på det faktiskt. De ser nog ingen annan utväg än att försöka inflatera bort skuldernas värde, men frågan är om de vet vad de önskar sig...?

Ovan graf visar den utestående offentliga skulden i USA (biljoner Amerikanska dollar) från 1990 till 2016. Man kan även kalla det för den indirekta skulden för skattebetalarna. Hållbar trend? Och såhär pass illa ser det ut i flertalet länder idag. Det enda som i praktiken har skett sedan finanskrisen är att skulder skyfflats om till det offentliga, att ränteläget manipulerats ned och att skulderna ökar överallt. En kraftfull ränteökning idag skulle slå stenhårt på ekonomin, och just därför kommer de ansvariga gör allt för att inte låta det ske. Vi är redan långt bortom det rimliga.

Låt oss titta på den Amerikanska 30-åriga räntan:

Sedan 1981 har räntan alltså fallit från nivån ca 18% till dagens ca 4%. Denna utveckling har drivits på av det som skett i vår omvärld under denna tid. Jag tänker då framförallt på förhållandevis kraftfulla faktorer som t.ex. globalisering, internet, teknikutveckling (automation mm). Utöver det så har det skapats enorma fonder (t.ex. oljefonder, pensionsfonder mm.), det är enorma mängder kapital som jagar avkastning idag. Sedan har vi numera extensiva regelverk som framtvingar placeringar i räntemarknaden, helt oavsett om det är sunt ur ett avkastningsperspektiv.