Skuldfri

Innehåller reklam och annonslänkar.

Jag tog just en titt på årsbeskedet från csn och noterade att jag blir skuldfri i år. En skön känsla ändå, att den där amorteringen äntligen upphör. Jag har redan allokerat de pengarna till ett annat projekt.

Även om det är jobbigt när den ganska dryga återbetalningen sker till csn, så är nog studielån ändå en av de bättre investeringarna man kan göra. Avkastningen på kunskap är livslång och tillfredsställande.

När jag tog dessa lån av csn så var min ekonomi ganska knaper. Jag minns att jag trots det ändå lyckades spara femhundra till tusen kronor per månad. Läropengar som sedan investerades i aktiemarknaden, med blandad framgång. En av anledningarna till att jag lyckades spara pengar tror jag var att min far gav mig möjligheten att, av egen vilja, arbeta på fabriksgolvet redan som tolvåring på somrarna. Det var lärorikt i så mån att jag då kom i kontakt med människor som hade en annan bakgrund och livsåskådning än jag själv. Det var där och då jag bestämde mig för att satsa på akademisk utbildning. Jag ville ha ett arbete som var stimulerande och inte något jag i princip hatade. När jag kom hem på kvällarna var jag fysiskt sett trött, efter en lång arbetsdag. Det var här jag lärde mig att bakom pengar ligger ansträngning. En annan sak jag tidigt därmed också lärde mig, vid köksbordet, var hur entreprenörsskap och dess villkor kan se ut. Uppför- och nedförsbackarna, vilket jag definitivt haft nytta av på aktiemarknaden.

Respekt för pengar är nog en förutsättning för att någonsin kunna spara. Eller vad tror du? Varför agerar personer som t.ex. Annie Lööf i vuxen ålder så fullkomligt respektlöst med andras pengar? Är den gemensamma faktorn personer som aldrig har gjort ett ärligt handtag?