Adtraction

torsdag 13 augusti 2020

När avund(s)jukan får bestämma

Jag har inte, som många svenskar idag tyvärr har, för vana att exkludera allt jag inte gillar från min omgivning. Detta eftersom inget är så farligt som en alltför enfaldig åsiktskorridor. Jag råkade därmed se nedan riksdagsledamot från Vänsterpartiet twittra följande i veckan.


Själv försöker jag att inte bli nedstämd över dylika påståenden. Men om jag nu skulle bli det så vore det möjligen över att ett sådant uttalande kan gillas av 95 personer i deras närmsta krets. Uppdelning och segregering i "vi och de" är tydligen något som dessa politiker gillar. Allt är tydligen bra så länge de där andra drabbas av skatter?...Det kallas visst för solidaritet.

Om vi för övrigt tittar på de länder där vänstern har tagit makten, då är det ett faktum att de i princip undantagslöst inte har lyckats med att utrota fattigdom, men de har däremot lyckats väl med att utrota all form av rikedom. Detta samtidigt som de politiska makthavarna har passat på att sko sig själva rikligt och leva ett liv med helt andra villkor än den befolkning de har bestulit och tuktat. Bra och givande politik bygger nämligen inte på avundsjuka som enda drivkraft. Ett bra och fungerande samhälle är inte heller likvärdigt med att alla är bidragsberoende till följd av politikernas maktmissbruk.

I övrigt är jag något förvånad över det förakt hon indirekt uppvisar mot frukten av arbete och ansträngning i livet. Många som idag äger dessa ställen har knappast varit att betrakta som rika från början. De eller deras förfäder har däremot slitit hårt och gjort prioriteringar i sina liv. Något som vissa politiker alltså vill bekämpa med ytterligare skatter som tvingar folk att sälja sina smultronställen. Tydligen är det bra om folket hålls i fortsatt fattigdom via mycket höga skatter, så att enbart samhällets yttersta elit har råd att unna sig något? Allt är bra när den politiska överklassen tuktar befolkningen med allt högre skattetryck?

Vad menar hon det är som hindrar någon i dagens Sverige att arbeta sig uppåt och kanske köpa ett eget drömställe? Visst, det kräver ansträngning och målinriktning, men det går. Med alltför höga skatter så omöjliggörs det dock, samtidigt som politikerna kan slösa omåttligt på det som behagar dem själva och deras ego. Tills systemet oundvikligen fallerar vill säga.

Jag har för övrigt aldrig hört en vänsterpartist beklaga sig över det oerhört omfattande bidragsfusket i Sverige idag. Men, att skatterna kommer till nytta till det de har avsetts för, det har aldrig varit i fokus för dessa politiker. Det är precis det som får mig att konstatera att skatt är likvärdigt med legaliserad stöld i alltför stor utsträckning.

Tycker du politiker bör drivas mest av avund, blir resultaten bra då för samhället i sin helhet?   

6 kommentarer:

  1. Jag undrar vem Hanna tycker förtjänar att bo där ute i skärgården? Hon själv med släkt och vänner, antar jag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, förmodligen enbart den politiska överklassen som hon själv tillhör? Dagens adel utgörs av den politiska samhällsklassen.
      Tack för kommentaren.

      Radera
  2. Nackdelen är att dom bara ser idag, inte det arbete som tagit kanske 100 år för familjen att realisera i huset på ön.

    I dagens samhälle där vi dessvärre blir matade av politiker och media att det ska vara möjligt o både äta kakan o ha den kvar, medan någon annan bakar en tredje åt dig.

    Uppoffringar är inte längre ett ord dom lärs ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alltför många inbillar sig idag att välstånd är något som uppkommer helt av sig självt. Något man har rätt till utan minsta ansträngning. Något som uppkommer genom tex mer beskattning.
      Tack för kommentaren.

      Radera
  3. Det där huset ute i skärgården, det byggdes troligen för hand av farmor och farfar. Nu delar barnbarnen på stället med sina kusiner (och därmed också kusinernas familjer). När farmor och farfar byggde det så var det lite komplicerat att frakta dit allt. Troligtvis med egen båt (om det är på en ö), eller lite i taget med bilen (om det finns bilväg).
    Farmors och farfars barn var aldrig på några resor med familjen när de växte upp. All ledig tid skulle tillbringas i stugan. Lite trist emellanåt, men det kanske fanns nån hyfsat jämnårig att leka med, så man slapp umgås med sina syskon precis hela tiden.

    Huset har kanske på senare år fått en avsaltningsanläggning så man slipper släpa med sig dunkar med färskvatten från stan. Och utedasset har bytts mot först en mulltoa och för nåt år sen mot en sån där bränntoalett.
    Och så ska man komma överens med kusinerna om vad som behöver underhållas i år. Och vad som absolut MÅSTE göras så det inte förfaller. Trångt är det också, även om bara en familj i taget är där. Men på nåt vis så gillar farmor och farfars avkommor stället.

    Fast om den där galna fastighetsskatten återkommer så kommer nog släkten av taktiska skäl skriva huset på det farbror Johan, han som bor utomlands. För nu är det så fiffigt (i alla fall var det så förra gången skatten fanns) att ägare av fritidshus som inte är skrivna i Sverige, de är befriade från skatten. Då blir säkert Hanna glad.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du beskriver det så väl. Det är inte rikemansfolk som äger mycket av husen, utan det har legat prioriteringar och hårt slit bakom. Något som dagens politiker inte ens vet vad det är. Många politiker och folk i Sverige idag är som skrikande fågelungar, det ska krävas mer och mer skatt. För att ta landet än mer i fördärvet.

      Beträffande skatteplaneringen, eller ekonomiskt självförsvar som jag kallar det, så har du helt rätt. Exakt som det var förr. Det drabbar enbart de som inte har framförsikt att agera proaktivt tyvärr. De ekonomiskt svaga blir drabbade hårdast av mer skatter.
      Tack för kommentaren.

      Radera