Det går bra nu?

I dessa tider kan det vara intressant att reflektera lite över sin tillgångsallokering. Även om en del av er kanske har sett nedan sammanställning från JP Morgan tidigare så är det ganska intressant.

Klicka för större bild.

Ganska magiskt egentligen, hur den genomsnittliga fondinvesteraren (längst till höger) har presterat över denna långa tid i jämförelse med avkastning i olika tillgångsklasser, eller hur? Alltså sämre än inflationen! Så kan det gå om man kortsiktigt handlar sönder depån, utan annan eftertanke än första känsla i magen. Värt att påminna sig om, inte minst i dessa Trump tider. Det är så grundläggande, detta att man håller en långsiktig risknivå som man kan leva med över tid, utan att hetsa upp sig och ta katastrofala beslut i fel läge.

Den gamla klassiska 60/40 strategin ovan torde ha spelat ut sin roll, givet dagens räntenivåer globalt. Personligen skulle jag nog isåfall istället satsa på en betydligt mindre amerikansk ränteandel men med ultralång duration som dynamiskt skydd. Alternativkostnaden för att skydda portföljen med ädelmetaller är ju även väldigt låg idag, vilket får det att framstå som intressant som ett mer permanent inslag. Speciellt mot bakgrund av att Centralbankerna idag gör allt i sin makt för att devalvera värdet av sina valutor, i syfte att minska bördan av allt större skuldberg hos staterna. Reits har varit en fantastisk tillgång att äga i utdelningsportföljen under lång tid, och  de kommer sannolikt gynnas fortsatt av ränteläget. De är ett självklart inslag i min portfölj även framöver.